Jag avbokade boendestödet idag, istället umgicks jag med Emmelie. Jag känner henne sedan vi gick på dagis, då var vi ganska olika eftersom jag var en korthårig pojkflicka och hon alltid hade klänningar och en lååång fläta. Sedan har tiden bara gått och nu är vi här. Det känns fint att ha kvar någon som känner mig som hon gör.

 

Vi åkte runt på lite ärenden och sedan bjöd hon på middag henne hos mig. Sedan har vi suttit och tjattrat. Räddade min dag.

 

Imorgon kommer boendestödet igen och då ska jag stolt visa upp ett rent hem. Jag tänkte spendera tiden med att göra någon form av storkok och sortera saker som jag borde fått sorterat. Det känns skönt att känna att jag varit tillräckligt duktig för att det inte ska vara kaos här hemma mellan de gånger som jag har bostöd.

 

Ikväll fortsätter min filmfestival. Jag ska se Bug (2006) och hoppas att den är bra. Min dom lär komma senare.

 

Jag känner bara hopp. Olivia får ECT och Mary får Anafranil-dropp. Snart får jag dem tillbaka, ihoplappade. Jag hoppas bara att jag orkar själv... men jag tror faktiskt att jag gör det. Bara jag håller mig till rutinerna. Min ApoDos är fixad och det känns så himla bra. Puffen drar ut mig varje dag, katterna kräver min uppmärksamhet

 

Mitt huvud känns som att det ska explodera och implodera på samma gång. Förkylning på gång. Men det är okej.