Jag fick ett samtal av Malin Frimodig på eftermiddagen igår och hon frågade om hon kunde komma förbi och ha filmkväll. Jag blev tokglad. Hon kom förbi med snask, läsk och Snow White and the Huntsman. Vi frossade i naturgodis, ostbågar, chokladterapikakor, cola och såg filmen, sedan spelade vi lite gitarr och sjöng. Malin fick agera sångpedagog. Jag har svårt att sjunga framför människor, speciellt de som själva är riktigt duktiga som Malin, men jag ylade på ändå och vi testade att höja och sänka låtar och så vidare.

 

Klockan blev sent och min vän fick springa till bussen vid midnatt. Jag gick och la mig med ett leende, Hon är en av mina finaste vänner. Jag är lite ovan att någon faktiskt... hur ska jag förklara det? Vi delar saker när vi träffas, medan andra människor använder min godtrogenhet till sin fördel.

 

Hur som helst, jag ska inte gå och bli pretentiös nu. Men jag hade verkligen en lugn och fin kväll.

 

Ikväll kommer Mary hem en sväng. Jag längtar. Jag har sagt till henne att jag saknar henne, men jag saknar också oss. Hon och jag. Jag kan inte förklara det bättre men jag vet att hon förstår.