Jag har sluppit söndagsångesten. Jag har sett Oliver och gänget samt Pocahontas (igen) och bara myst i mitt hus. Fick ett ryck och började slå in julklapparna till min familj, de som är färdiga. Lyssnade på julmusik och i år ska jag fanimej må bra och inte bara stressa. Inte en chans.

 

Snart lär det bli dags att lägga sig i sängen och försöka sova. Det blir till att gå upp tidigt för att fotograferas och jag vet fortfarande inte vilka kläder jag ska ha. Jag ska köra på mitt svart/vita-smink i alla fall som kontrast till mitt jätteröda dreadshår.

 

Måste ringa viktiga samtal imorgon också, fixa min ekonomi. Det ska nog gå bra. Vi får tillbaka vår Puffius imorgon, nyklippt och bortskämd med älgkött. Han ska få springa löst omkring ute med oss och fotografen. Det blir nog fint. Jag hoppas verkligen att reportaget blir bra.

 

Förstår ni hur nära vi är för boksläppet? Jag drar i lite trådar, vågar ta kontakt med folk. Det är så enkelt när det inte handlar om en själv faktiskt. Hade det varit jag hade jag varit som ett rådjur i strålkastarljusen. Så kanske det blir när jag avslutar min bok och börjar söka efter förlag som vill ge ut min bok.

 

Jag har nog aldrig haft det såhär bra med någon människa. Mary, am I squeezing you too tight?