Bildterapi.

 

 

Fick ett par frågor från Stjärnfödd angående bildterapi. Jag har gått på olika sorters bildterapier, både i grupp och individuellt. Första gången jag kom i kontakt med det var på det nu nedlagda Mariedals behandlingscenter där jag bodde i en termin. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av bildterapin, men första gången bad terapeuten oss att måla "mitt träd". Jag tänkte Gud så klyschigt men målade glatt.

 

Jag gillar just processen. Bara att måla, dra penseln över papperet, gör mig lugnt och fokuserad. När vi målat färdigt hängdes bilderna upp och man fick säga någonting om det man skapat och sedan fick andra komma med frågor och kommentarer. Så ser det ut i bildterapin jag har nu på Ersbodas behandlingscenter.

 

Jag har också haft bildterapi individuellt tillsammans med en person som studerade till bildterapeut. Första terminen fick jag varje vecka måla flera blder som tillsammans skulle bli en berättelse och när jag målat klart så pratade vi om bilderna, hur jag tänkt, vad jag kände. Efteråt fick jag alltid måla en mandala, fylla en cirkel med färg och form, som för att "landa" och kunna avsluta terapin i ett lugn.

 

Jag och Mary har haft bildterapi med samma person som jag gjorde min historia med, men vi fick använda tillfällena för att måla och rita bilder utefter temat "oss". Som parterapi, bara det att vi inte hade något problem i relationen utan snarare i saker omkring oss samt våra sjukdomar. Det var jätteintressant att få jämföra och se vad vi tänkte på och hur vi uttryckte oss så olika men ändå hade samma poäng med bilderna.

 

Jag är kreativ men inte skicklig när det kommer till att hantera till exempel akryl eller kunna shredda på min gitarr. Att måla, spela och sjunga, scrappa är roligt, jag har idéer men som sagt är jag inte särskilt duktig. Det behöver man inte vara heller, försöker jag intala mig sjäv. Det var faktiskt väldigt svårt att börja spela gitarr i vuxen ålder eftersom jag ville vara duktig direkt. MEN, poängen i det hela är att det är ett uttryck och det är roligt. Jag mår bra av det. Jag måste bara pressa ur prestationsångesten.

 

Min nya bildgrupp känns ganska skön. Det är inga krav på att man ska prestera någonting snyggt. Jag förlorar mig lätt i vad jag gör och inser inte att tiden går förrän de ber oss att börja packa ihop.

 

Bilden ovan är en som jag målade när jag och Mary hade bildterapi tillsammans. Det är en av de gladaste målningar jag gjort. Fest under stjärnorna, musik och dans och frihet.

tack så mycket för svaret !
skulle gärna prova på detta. men antar att man måste ha kontakt med en psykolog som sen ger en remiss till bildterapin ?

jag har målat och tecknat sedan barndomen fram tills jag började missbruka. då försvann all kreativitet och inspiration. tidigare kom det upp bilder i huvudet som jag sedan målade. nu, ingenting. jag måste tvinga igång mig och eftersom jag inte tecknat eller målat på nästan 7 år så blir jag bara ledsen och arg varje gång jag försöker eftersom jag tänker på hur mycket jag hade kunnat utvecklas om jag fortsatt under de där åren. det blir som en blockad och jag får prestationsångest för jag är en perfektionist (på gott & ont) när det gäller målandet, så om det inte blir som jag tänkt så tappar jag lusten helt.
jag vet att jag måste komma över den tröskeln för jag behöver måla för att må bra. det är liksom den enda saken jag verkligen har talang för.
så kanske skulle bildterapi hjälpa mig att komma igång med konsten, samtidigt som det hjälper mig terapeutiskt.

haha nu blev denna kommentar alldeles för lång och för självcentrerad.. har svårt att sluta skriva när jag väl kommit igång.

tack igen för svaret. kram

Det låter som att det har varit väldigt givande! Roligt att höra :)