Diskussion med läkaren idag. Vad försiggår bakom kulisserna? Hur ser de på mig? Jag fick samma förklaring som alltid, TFO sa att det inte pågick mycket alls och förklarade min resa från att ha generaliserat ångestsyndrom till personlighetsstörningen/bipoläriteten och slutligen schizoaffektiviteten. Vi diskuterade relationer och mina skulkänslor jämtemot andra.

Han är klok.

Mamma har tagit oss till Media Markt idag och vi har köpt en ny skrivare och hörlurar. Synd bara att att jag varit... konstig. Vi gick på stan också. Konstig. Svårt att höra, lätt att höra, som att vara i slow motion.

Hur som helst så har vi avslutat dagen med Neverending Story och det är skönt. Ska bli skönt att krypa ner i sängen.

Jag kapitulerar. Mer Seroquel, den här gången inte depot utan höjde med 200mg vanliga för att få sova. Jag kan inte äta Heminevrin i evigheter.

Jag fick en briljant idé att sluta med allt vad benso heter men det vore nog inte så bra. Jag blir bara frustrerad, för det var tänkt att jag skulle byta neuroleptika i vinter och kunna trappa ur Xanor Depoten under våren. Men Solian som jag ska pröva är inte så lätt att få tag på verkar det som. Allt har blivit förskjutet och jag antar att jag äter det näst bästa. Det har ju ändå en viss effekt även om den är mindre än vad der vore vid starkare preparat och gör mig till en grönsak ändå. Jag tycker synd om de som lever omkring mig. Jag tycker lite synd om mig själv också. Men det har jag väl rätt till?