Herregud. Mary har tagit ut mina dreads och hela hårbottnen är en ena stor dread. Jag balsamerade noga och länge och upprepade gånger och har sprayat miljoner lite leave-in-balsam men har kanske fått ut en tredjedel. Nu orkar jag inte mer ikväll. Jag fortsätter imorgon. Kanske ska jag gå till frisören, så kan jag klippa någon schysst frisyr också? Jag är supersugen på att ha lugg, det har jag aldrig haft och jag avundas alla som passar i det. Om jag gör det eller inte vet jag inte, men sådant växer ju ut rätt fort. Vad har jag att förlora? Lugg och pippilotter är hett på andra åtminstone.

Känns som att min hårbotten blöder och brinner på samma gång.

Men jag fick några timmar med henne. Längtar till lördag. Och jag håller alla tummar och tår för att hon får träffa min (eller vår kanske man ska säga) läkare så han kan ninja hennes medicinlista så att hon får må bättre snart. Såklart, medicinering är inte allt, men det är en jävla stor del när det handlar om bipoläritet och ångesten som följer. Speciellt om man redan har sårbarheter genom att vara diagnostiserad med andra psykiska sjukdomar. Jag tror jag inte känner någon som kämpat med färdigheter och DBT så engagerat som min fästmö, men ibland räcker det inte till. Det är en svår balans.

Och vad gäller mig... Jag har kämpat som ett djur i veckan och det har faktiskt gett resultat. Jag är inte i land än, men jag skymtar stranden. Vad som oroar mig lite är när receptet på Heminevrin tar slut ftersom det verkligen fungerat bra för mig. Tanken är dock att jag slutar med den för att jag inte ska behöva den längre, så är det ju med alla mediciner. Jag får se hur det blir helt enkelt.

Imorgon ska jag helg-handla lite. Typ lyx-läsk, Ben & Jerry's och lite mat. Om jag är modig går jag till frisören, har jag bestämt mig för. Mitt hår är ett kaos. Längtar till lördagen då Mary kommer hem på nattperm! Trots fyra djur är det ganska tomt i sängen.