Jag är nyss hemkommen från sjukhuset. Min sambo har börjat må sämre och sämre, och idag bestämde vi att hon skulle läggas in. Som tur är så kan vården i Umeå inte neka en person som vill bli inlagd. Både jag och Mary är rutinerad och vet när man ska säga stopp innan det går för långt.

Det var bara synd att jag inte kunde vara där tills läkaren kom. När vi väntat i 4 timmar var jag tvungen att åka hem på grund av djuren och att jag behövde ta min medicin. Jag hade velat berätta hur jag som "betraktare" upplevde henne för att läkaren skulle få en bättre bild om vad hon behövde, men som sagt fick vi vänta. Så vitt jag vet så sitter hon fortfarande och väntar på nattjouren. Det är helt sinnessjukt (pun not intended) att det ska ta så lång tid.

Det är hemskt trist när det blir såhär, men att lägga in henne är det enda rätta just nu. I brist på svenska ord; better safe than sorry.

Så nu ska jag vara hemma och ta hand om mig själv. Hon är i goda händer.