Mitt boendestöd har just gått. Jag har fortfarande hemskt ont, så hon dammsög medan jag packade. Pappa ska nämligen hämta mig ikväll eftersom jag måste erkänna att jag inte fixar det här själv. Jag har ont och är mer eller mindre värdelös, jag har mycket ångest och behöver komma bort en stund.

Vad som skrämmer mig är att jag får känningar av saker som brukar föregå en psykos. Jag måste erkänna att jag känner mig lätt nedstämd, jag tappade lite hopp när jag lyckades göra illa mig i ryggen. Värk är verkligen något som gör att man kan må dåligt.

Jag ska ta det så lungt jag kan, försöka röra mig lagom men inte för mycket. Göra lite stretch-övningar och äta Ipren med Alvedon.

Saknar Mary så att det gör ont. Inte i ryggen, men i hjärtat.