Det hade varit så enkelt och bara lyfta på luren och ställa in dagens möte. Jag ska till andra sidan stan för att träffa min terapeut och det tar verkligen emot, men jag vet att jag kommer må bättre om jag åker. Känna mig duglig till något eller något liknande.

Jag vaknar alltid 10 minuter innan min väckarklocka går igång. Underligt. Har sovit som en sten i natt, en vanlig bieffekt när jag pysslat med min pendel och så vidare. Det är riktigt skönt, jag ville inte stiga upp men you got to do what you got to do.

Har varit duktig och lagat matlådor. När jag möter något måste-göra-jobb så försöker jag tänka att jag hur som helst måste göra det förr eller senare, och gör ett ryck så att jag är påbörjad. Sedan brukar det gå ganska bra.

Jag ska vila en stund... sedan måste jag åka iväg.

Oh well, jag får i alla fall träffa Mary idag och det gör allting värt.