Sitter med Lynn och slötittar på TV. Det är väldigt skönt. Hon är en såndär människa som man kan umgås med mycket och känna sig bekväm med, samtidigt som det kan gå en lång tid innan man ses och saker är ändå som vanligt. En bästa vän, helt enkelt.

Jag har lyckats sträcka mig i ryggen, eller så ligger någon nerv i kläm, vilket suger. Det är svårt att gå, jobbiga smärtor. Det blir inga långa Puffpromenader nu och det är tveksamt om jag lyckas ta mig till TIPS imorgon eller hälsa på Mary. Det gör så jävla ont, men det är en fis i världsrymden jämfört med andra smärtor, fysiska som psykiska.

Det hjälpte jättemycket att mamma varä här igår och att Lynn är här idag. Jag är lyckligt lottad trots all skit. Det känns bra att kunna vara positiv trots tuffa tider, även om det är svårt. Gudarna ska veta att jag kämpar.

Nu ska vi se House och sedan ska jag linka ut med Puffen och följa Lynn en bit hem.