Idag har jag träffat Lynn, personen som inspirerat mig till min karaktär med samma namn i min bok som är under konstruktrion. Vi har pratat, sett TV, ätit, haft rökpauser. Riktigt trevligt, med undantaget att jag inte var så pigg alls. Jag har sovit hemskt dåligt. Innan 01.00 hade jag vaknat tre gånger, och det fortsatte hela natten. Jag måste ha något riktigt kroniskt fel i huvudet eftersom jag inte kan sova. När man har det såhär, så är det som Marielle sa; att ligga vaken i 2-3 timmar är ändå en ganska bra natt, när man är van vid insomnia.

Hoppas kommande natt blir bättre. Imorgon har vi pysseltorsdag och vi ska ha en lite picknick på vår gård. Kan bli riktigt fint faktiskt.

Fullbokad vecka, ungefär hälften kvar. Men det är så jag vill ha det. En frisk bris som skiljer natt från dag, gott från ont, som gör att jag uppskattar vad jag har.

Jag och Lynn pratade en del ikväll om hur våra liv skulle sett ut om vi fortsatt vara så självdestruktiva som vi var. Jag skulle antagligen vara på ett behandlingshem i småland eller en heldygnspatient på tvåan under alldeles för långa perioder, men här sitter jag i min och Marys lägenhet med våra djur och våra ansvarsområden. Jag tror att jag har överraskat många som inte trodde på mig. Inte ens min bästa vän trodde att jag skulle överleva.

Men det gjorde jag, och det ska jag fortsätta med.