Besök av Malins grav.

Mary.

 

 

Jag.

 

 

Igår åkte vi till Luleå och besökte Malins grav. Den var väldigt vacker och välskött. Vi hade med oss en docka, ett mjukisdjur och en ängel som vi la vid graven. Malins svägerska kom och träffade oss vilket vi var väldigt tacksamma över. Vi satte ner vita, röda och rosa rosor och satte oss på filtar vid graven. Jag hade med mig gitarren och spelade Fix You och Wish You Were Here.

 

 

 

 

Vi pratade minnen, men i slutändan fanns det inte tillräckligt med ord. Ord är bara ord. Hjärtat talar inte det språket.

 

 

 

 

 

 

Jag tror att mitt psyke skyddar mig från den brutala sanningen. Jag saknar henne så mycket men tillåts inte gråta, sorgen blandas med ångest. Helst av allt vill jag bara stortjuta. Hon var mer än min bästa vän och jag är glad att jag har fått uppleva en sådan kärlek, någonting som inte alla får. Jag är tacksam för den tiden vi fick tillsammans och bitter över att hon nu är på någon helt annan plats. Jag vill ha henne tillbaka, så otroligt mycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej! jag tycker ni är så starka, jag förstår sorgen. Det måste vara fruktansvärt. Min morfar gick bort hastigt bara 65 år gammal för några månader sedan. Vi stod varandra väldigt nära och jag sakar och drömmer om honom hela tiden. Skickar massa kramar till både dig och Mary. Om du vill får du gärna höra av dig till mig via mail, jag har lite frågor jag skulle vilja ställa.

MVH /Sara

Glömde adressen, "[email protected]"

Så fin grav. OCh så fint skrivet, tårarna bara rinner när jag läser det här, och inlägget längre ner om henne/er. Så fint och så sorgligt.

Hoppas att du kan gråta snart. Vilken fin gravsten och jättevackra rosor. Kram! saara