Jag har 17 sidor på del 2. Igår skrev jag 8, idag har jag skrivit ytterligare 6. Det flyter på - jag vet bara inte om det blir bra eller inte. Idag har jag fått avfärda en del av vad jag skrivit för att komma till rätt poänger, men det är ju så en skrivandeprocess går till. Kill your darlings, det kanske finns en framtid för dem sen men inte nu.

 

Vad som slår mig är att jag kanske för första gången i mitt liv uppfyller en av mina drömmar. Jag har alltid velat skriva en bok. Nu skriver jag på en roman där ungefär hälften är färdigt. Det vore såklart roligt att bli publicerad, men det är inte därför jag skriver. Det är rent terapeutiskt och det är spännande och givande. Dessutom så får det mig att tro på min förmåga att använda ord och meningar för att skapa någonting vettigt.

 

Nu är det snart nattinatt. Jag har jobbat flera timmar på skrivandet och behöver en paus.

 

Jag är glad att ni tror på mig. Jag är speciellt tacksam för att mina föräldrar alltid stått bakom mig när det gäller musik, litteratur, skrivande och så vidare. Jag känner mig faktiskt älskad när jag tänker på den uppmuntran jag fått och fortfarande får. Det är de och Mary som får mig att våga jaga drömmen. Och alla ni som hejjat på mig här i bloggen. Jag blir rörd.