Skrivandet går framåt. Jag sätter upp mål för varje dag. Igår bestämde jag att jag skulle få 4 A4 skrivet, det blev tillslut 8 innan jag gick i säng. Idag har jag samma mål, 4 sidor, men nu börjar det bli riktigt svårt. Jag måste fästa vilsna trådar till en helhet. Jag det går lite trögt eftersom jag måste ta mig vidare i handlingen trots att jag inte är säker på hur jag vill ha det hela. Jag låter det bara hända, skriver och raderar, skriver och ber Mary om råd. Killing my darlings. När jag själv blir så upptagen i skrivandet att allt omkring mig försvinner, när orden flödar och jag tänker snabbare än jag kan skriva så vet jag att det blir starka, trygga ord som bildar meningar med mening. Det känns som att jag var född för det här. Det är otroligt givande.