Fy sjutton vad blödig jag är. Satt just och grät till Chris Medinas låt What are words. Jag som hade lovat mig själv att lyssna på hård och besynnerlig musik när jag kom hem från stan...

Jag har nämligen något sorts overload av kärlek. Det är sött och äckligt och underbart. Idag hade jag och Mary bild med Marika och efter en mindfulness-övning fick vi läsa varandras texter. Jag blev så otroligt rörd av hennes ord till mig. Sedan skulle vi måla i temat "självbild", och tänka på vad vi just läst.

Okej, varning för socker. Jag målade en bunt symboler med rosa bakgrund, bland annat ett bultande hjärta (människohjärta, inte ett sånhär hjärta), en regnbåge, Mischa, pusselbitar och ljus. Symbolerna bildade en helhet - en helhet som jag aldrig känt förut. Hon syr ihop min vardag med vackra rosa stygn och med henne vågar jag ta fler steg ut i världen. Hon gör att jag vågar bli självständig eftersom hon ger mig verktygen för att bli hel. Vad jag försöker få fram är att jag det senaste året lärt mig mer om mig själv tack vare henne. Det vi har är inte ett förhållande där två trasiga människor klamrar sig fast vid varandra för att man är rädd för att vara ensam, utan vi är två enskilda personer som uppnår personlig framgång med stöd från varandra.

Vad jag försöker få fram är att jag äntligen tror på mig själv och är starkare i min självbild, mycket tack vare att hon är min trygghet. Tillit och kärlek gör att jag faktiskt gör stora framsteg på min alldeles egna väg.

Det blev rätt så känslosamt och efteråt var vi båda väldigt trötta, fast på ett bra sätt. Det blev så mosigt och gulligt att jag kände att jag måste lyssna på Kraftwerk eller Lordi eller något för att det är för överväldigande känslor inom mig. Jag måste tackla det här med att vara hård och besynnerlig ett tag, haha. Harkla sig, spotta och skratta med basröst över ett lik eller någonting.

Till nästa gång ska vi komma på något vardagligt som vi uppskattar hos varandra, Marika gav oss exempel som att man tycker att den ena är bra på att ta ut soporna eller tar ut hunden när man själv är trött. Inget så djupt som det blev idag. Det blir nog bra, annars får jag sitta och gråta till Chris Medina igen antar jag...