Jag känner mig som en extramamma till Wilma. När jag lägger mig för att läsa på kvällen så kommer hon och lägger sig på mig, sträcker fram tassarna och kurrar - något som hon egentligen gör med Mary. Igår var sängen full med djur, de ville slumra så nära mig som möjligt. Det är fint, jag tror att de känner av när det är lite krisigt.

Vi saknar vår Mary, men innan hon kommer hem så ska hon må bättre. Idag ska jag hälsa på henne. Förhoppningsvis får vi vara ifred, men det är alltid ganska galet på tvåan - som tur är så är jag ganska bra på att ignorera andra patienter. Jag hoppas bara att Mary också kan ignorera dem och fokusera på sig själv.

Jag är svintrött, men en promenad med el señior Puff piggar nog upp.