Mörkrets krafter.
2012-01-15 @ 16:42:44
Nu har vi sett skräck så det räcker för ett tag. Nästa gång vi ser någon serie eller film så får det lov att vara rosa och såpbubbligt för att liksom väga upp alla hemskheter. Jag är inte så mycket för skräck, men American Horror Story var verkligen en sjukt bra serie. Sitter bara och väntar på nästa säsong...
Snart kommer Alex och hennes karl hit för att fika och prata, det ska bli kul. De bor i Sundsvall så det blir inte alltför ofta som vi ses. Hon har sin lilla sparv i magen som mår gott. Det är så fint att se Alex och Juha tillsammans med gravidmagen. Ett riktigt kärleksbarn.
Idag har jag tagit ledigt från allt. Jag nöter på soffan, har svårt att hålla mig vaken och bara längtar efter att krypa ner i sängen när dagen är slut. Jag vet inte varför jag blivit så paniktrött, jag tycker att jag håller min dygnsrytm ganska bra.
Det är vintern, säger de flesta. Jag har dessutom någon form av förkylning som ligger och ruvar i mig, jag väntar bara på att den ska explodera. Men mörkret gör mycket, det vet jag. Det brukar vara så för de allra flesta.
Imorgon är det tillbaka till verkligheten, med boendestöd och terapi och det ena med det tredje. Varje dag är uppbokad vilket jag inte är van vid, det är kanske därför det tar så mycket på krafterna. Jag har lång tid kvar innan jag är återställd, men jag är i alla fall på väg. Jag orkar inte lika mycket som andra, men jag försöker hänga med i svängarna ändå.
Dags at laga middag och vårda mina sårbarheter.
Snart kommer Alex och hennes karl hit för att fika och prata, det ska bli kul. De bor i Sundsvall så det blir inte alltför ofta som vi ses. Hon har sin lilla sparv i magen som mår gott. Det är så fint att se Alex och Juha tillsammans med gravidmagen. Ett riktigt kärleksbarn.
Idag har jag tagit ledigt från allt. Jag nöter på soffan, har svårt att hålla mig vaken och bara längtar efter att krypa ner i sängen när dagen är slut. Jag vet inte varför jag blivit så paniktrött, jag tycker att jag håller min dygnsrytm ganska bra.
Det är vintern, säger de flesta. Jag har dessutom någon form av förkylning som ligger och ruvar i mig, jag väntar bara på att den ska explodera. Men mörkret gör mycket, det vet jag. Det brukar vara så för de allra flesta.
Imorgon är det tillbaka till verkligheten, med boendestöd och terapi och det ena med det tredje. Varje dag är uppbokad vilket jag inte är van vid, det är kanske därför det tar så mycket på krafterna. Jag har lång tid kvar innan jag är återställd, men jag är i alla fall på väg. Jag orkar inte lika mycket som andra, men jag försöker hänga med i svängarna ändå.
Dags at laga middag och vårda mina sårbarheter.
Kommentarer