Idag trotsade jag snöstormen och gav mig iväg till TIPS. Jag var ganska nervös, men det är väl bara naturligt när man bara träffat människan några gånger.

Han ställde svåra frågor. Jag svarade så gott jag kunde. Så sa han att han blev rörd, jag vet inte vad det var jag sa men jag blev förvånad när jag upptäckte att han faktiskt satt där i sin stol, rörd.

Vi pratade hundar och han visade mig sin vita boxer som tyvärr är död sedan två år tillbaka. Hon var jättefint och han har kvar askan av henne. Vissa djur är bara sådär speciella att de inte går att låta dem vara döda. Det blir dessutom knasigt när man faktiskt måste ta beslutet att avliva ett djur. Det är inte det enklaste, jag tror att de flesta väntar för länge och låter djuret lida... Jag har fått ta det beslutet en gång, och det var bland det svåraste jag gjort.

Hur som helst så är jag glad att jag, trots busvädret, tog mig dit. För att börja komma någonvart måste vi lära känna varandra bättre och kanske komma in på mer väsentliga saker. Han har inte sett mig när jag varit riktigt dålig, jag antar att den dagen kommer men inte riktigt än hoppas jag.

Jag vill ge en guldstjärna till alla busschaufförer som gjort sitt bästa i det helt galna vädret vi har. Nu är tydligen lokaltrafiken avstängd och jag är glad att jag tog mig till TIPS och hem utan en skråma. Det är verkligen vedervärdigt väder och snöröjningen ligger efter.