Greyscale-fixad.

Saken är biff. Antingen behöver jag en kraftigare insomningsmedicin eller en sänkning av Seroquel. Det här är fanimej inte kul.

Tänk om man fick sova sina timmar och vara pigg på dagen utan några mediciner... en utopi minst sagt, men man måste ju få drömma.

Nästa helg är det visst Club Greyscale. Äntligen! Det är egentligen det enda krogevenemanget som är värt att fara på i Umeå, förutom när det är Pride såklart. Alla känner alla på Greyscale, alla dansar och dricker och har kul till synth/ebm/industri och man får tillfälle att beundra andras kläder som inte direkt är designade för en utekväll på O'Learys. Skitbra, med andra ord.

Ikväll gäller dock andra regler. Det blir pizza och Melodifestivalen. Inte helt fy skam det heller. Tävla i musik? Javisst! Synd bara att de flesta bidrag är riktigt dåliga, men det finns oftast något guldkorn. Jag tycker att typ Popular med Eric Saade är jävligt schysst.

Och ja, där har ni en uppfattning av min breda musiksmak. Jag uppskattar melodier, olika tekniker och stilar. Jag vill förklara hur jag lyssnar på musik, men det är svårt. Folk säger att de älskar musik, men jag hör alla olika delar som utgör helheten och ibland är det så jävla schyssta harmonier, fills och solon att jag faktiskt gråter.

Jag är trött idag, men har ändå lyckats plocka lite och diska ett berg med disk. Jag nöjer mig med det, nu tar jag helg och slappar.