Jag vet inte om jag skrivit om vad som hände Malin, så det kanske är på sin plats att göra det. Jag vet att så många människor hade med henne att göra, hon fixade bloggar och hemsidor och var en underbar medmänniska och vän.

 

Hon dog den 21:a maj 2011. Hon hade åkt in till sjukhuset söndagen den 15:e på grund av andnöd och hon fick vård som inneliggande under tre nätter, tror jag. De hittade inget som ansågs så allvarligt att hon behövde fortsätta vara inlagd, så hon blev utskriven till sina föräldrars hem med diverse luftrörsvidgande mediciner och smärtstillande, trots att hon samma morgon hade hög feber. Jag minns att vi pratade i telefon, men inte särskilt länge, eftersom hon flåsade så mycket. Hon lät precis som om hon var ute och joggade, om inte värre. Hon orkade knappt sms:a för att det var för ansträngande.

Hon fick åter igen andnöd på lördagnatt och hon åkte in till sjukhuset igen med ambulans. Den här gången gick det inte att rädda henne. Hon slutade andas.

Officiellt så dog hon av lunginflammation. Vem dör av lunginflammation? Obduktionsrapporten var inte fullständig om jag förstått det rätt, och vården begick ett stort misstag när de skrev ut henne trots att hon flåsade så hemskt och hade hög feber.

Jag satt i väntrummet på akutpsyk när jag fick veta att hon gått bort. Mary ringde och berättade det för mig. Jag bedömdes just då som psykotisk, det var därför jag satt där. Jag har nog aldrig känt en sådan panik någon gång, jag minns att jag hela tiden upprepade att Mary skulle åka hem till någon kompis, att hon inte skulle vara själv. Jag minns hur jag grät paniskt och skrek att det var mitt fel. Jag hade med mig en porslinsängel som började prata med mig, med Malins röst. Jag pendlade mellan att prata med ängeln och att gråta.

Jag har aldrig stått en människa så nära, hon var min allra bästa vän och förlusten är ofattbar. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa det hela. Vi hade ett förhållande som inte gjorde oss till älskare, men att vara bästa vänner beskrev inte heller hur nära vi stod varandra. Vi var en del av varandra, hon var min andra hälft. av 365 dagar på året så ringde vi varandra 360 dagar och pratade i timmar, ibland över en hel dag. Och så plötsligt försvinner hon av någonting som helt klart måste ha varit behandlingsbart. Jag är så arg och ledsen över hur det hela gick till. Linjen mellan liv och död kan vara väldigt tunn, men ändå så avgörande. Hon kommer inte kunna komma tillbaka.

I alla fall, jag vet att många antagit att hon skulle ha begått självmord eftersom hon led av psykisk ohälsa, men så är inte fallet. Nu vet ni det.