Så rädd.
2012-02-12 @ 15:44:51
Bara gråt igår. Ingen som förstår. Sårad om och om igen, och allt verkar vara mitt fel. Jag kan inte välja mellan min biologiska familj och min egna familj, är det för mycket begärt att det ska finnas respekt och förståelse även om man har olika åsikter?
Permissionen gick inte bra. Tårarna är antingen sorgsna, ångestfyllda eller djupt bittra.
Jag har inte bett om det här. Jag har inte bett om den roll jag har i mina två verkligheter.
Känslorna mixas. Jag är arg, ledsen, ångestfylld, RÄDD. Jävligt rädd.
Permissionen gick inte bra. Tårarna är antingen sorgsna, ångestfyllda eller djupt bittra.
Jag har inte bett om det här. Jag har inte bett om den roll jag har i mina två verkligheter.
Känslorna mixas. Jag är arg, ledsen, ångestfylld, RÄDD. Jävligt rädd.
Kommentarer
Postat av: mary
INGET av det är ditt fel, INGET!! varken du eller jag har gjort fel!
Postat av: Vinter
Det låter inget vidare det där.
Angående familj, utan att veta alls vad dina problem handlar om...
Du är vuxen! Du väljer själv!
Enligt dina föräldrar är du antagligen fortfarande lilla pluttenutten och alla föräldrar har svårt att förstå att deras barn numera är vuxna. Jag tror att det är lite så det ska vara, men det blir ofta konstigt med skuldkänslor och småbråk åt höger och vänster.
