Som emetofob vill jag har kontroll. Eller snarare vill jag ha kontroll och blir därför emetofob. Magsjuka och kräkningar kan man inte styra över.

Jag har ringt avdelningen igår och ett par gånger idag för att uppdateras om läget. Inga fler har insjuknat och till min stora lättnad så kom proverna tillbaka i eftermiddag och visade negativt för vinterkräksjuka. Jag frågade om inkuberingstiden och känner mig hyfsat säker nu.

Jag duckade verkligen för en kula där.

Medicinerna förstör mig. Jag kunde inte sova igår, jag låg vaken i timmar och bara visste att när morgonen kom så skulle jag vara riktigt jävla gristrött. Hjärtat slog så hårt och fort på grund av Seroquelen, jag tänker begära att få den sänkt. Jag är så trött men kan inte somna. Att hjärtat rusar är riktigt plågsamt.

Jag är i det närmsta oduglig som sällskap för att jag är så neuroleptika-dum, men jag tillåter mig själv att ta det lugnt i helgen. Inga större krav, inga måsten, det enda målet är att ta det lugnt.