Det är ju inte rätt att jag inte somnar på min sömnmedicin. Jag har fått en "kur" för två veckor av något lite starkare, men jag kan förbannemig inte somna ändå. Jag ligger med ångest och ett hjärta som bultar hårt och snabbt trots att jag äter en av de starkaste sömnmedicinerna.

Jag är ett ess när det kommer till sömn. Sömnhygien - skitviktigt. Avslappningsövningar och mindfulness, räknar ner andetag från 20 och börjar om igen när jag kommit till 0. Föreställer mig att kroppen blir mer och mer avslappnad för varje andetag jag tar. Men nehej, då spänner jag mig igen. Jag börjar att "checka" kroppen. Hur känns fötterna? Känner en varm ström gå från fötterna och upp över kroppens alla delar. Nähä, så prövar jag att spänna alla muskler allt var jag kan i 10 sekunder för att sedan släppa och känner hur jag slappnar av.

Nä. Tog det tre timmar att somna igårkväll kanske? Som tur är så har jag möte med min läkare idag och då ska jag klaga och hoppas på att han har någon lösning.

Jag har en sömn-playlist på två timmar som jag lyssnat på i flera år i samband med sänggående. Jag associerar musiken till sömn, och framför allt så använder jag musiken för att jag inte ska ligga och lyssna på rösterna som stör. När musiken tystnar så hör jag spöken viska ur högtalarna och det är fruktansvärt jobbigt. Jag är inte ens rädd längre, inte för sömnspökena. De vill ingenting, förutom att störa mig. (Se, jag vågar öppna upp mig mer.)

Puffen kräktes på morgonen, just när vi skulle ut. Bara galla, tack och lov. Numera är jag ganska van vid djurspyor, det funkar rätt bra trots emetofobin. Faktiskt så tror jag att det hjälper mig, att jag utsätts för en av mina största rädslor lite nu och då. Jag blir som en mamma, får superkrafter när djuren kastat upp och jag verkligen behövs.

Nu ska jag på djuraffären och sedan på sjukhuset. Sedan är det officiellt HELG.