Satt och garvade arslet av mig när jag såg Halv åtta hos mig ikväll. Jag ser aldrig på det programmet, men jag var ju tvungen när Anki Berg var med. Jag hade praktik hos henne några veckor när jag gick i gymnasiet, då hon arbetade på Nordmalings turistbyrå, och med hennes hjälp så växte jag faktiskt några centimeter. Jag vågade ringa samtal, skriva om fiskeställen i kommunen samt andra sevärdheter och göra mitt bästa trots att jag redan då mådde dåligt. Hon är som en enda solstråle! Det är ett minne jag alltid kommer bära med mig.

Annars så har vi än en gång skrivarstuga här hemma. Det går så fort, det är så mycket att säga. Det svåra är inte att börja, utan det är att sluta. När jag går isäng på kvällarna har jag svårt att lägga ifrån mig all kreativitet som sprutar. Jag måste hitta någon form av balans, men det har aldrig varit min grej. Något att öva på, kan man se det som.