Jag behöver någonting. En trygg tillvaro. Jag behöver definitivt frid även om saker inte är en fröjd. Jag behöver inte slås ner av människor jag älskar, och jag behöver inte höra röster eka hotfullt i mitt huvud. Det skulle ju bli en fin helg, men jag tvekar på om jag ska stanna hemma eller åka in. De är så starka nu och jag är så svag. Jag vill bara störtgråta och sätta tjocka hörselkåpor på huvudet för att stänga ute röster som bara jag verkar höra. Att bli provocerad blev för mycket för mig, ändå är det jag som sitter med skuldkänslorna. Ändå är det jag som får ta all skit.

Ingen är glad idag.