Jag hade en nära-döden-upplevelse inatt. På avdelningen ligger tre personer i en två-sal, jag längst mot handfatet och bredvid toaletten. Jag skulle uppskatta att jag låg ungefär en halvmeter från handfatet, och klockan 02.00 vaknar jag av att en annan patient KRÄKS i handfatet. Jag kallar på personal och de ger henne en soppåse att fortsätta kräkas i om det behövdes.

Jag låg vaken ett tag, sedan hamnade jag i ljuv sömn ända tills morgonsidan då jag vaknar av att någon kräks på toaletten intill. Det här kan aldrig vara bra, tänkte jag, och det var det inte.

Personalen kom och berättade att de misstänkte vinterkräksjukan, calici. De gav oss instruktioner om att vi är isolerade och att man får kommer ut efter tre symptomfria dagar. Där låg vi som packade sillar och även vi som inte kräkts eller mått dåligt var också tvungen att stanna i isoleringen eftersom vi kunde bära på viruset.

Jag fick panik. Herregud. Jag har varit isolerad för två år sedan då jag spenderade 5 eller om det var 6 dagar i isolation och fick inte ha annat än en bok, skrivblock och mobil. Allt som kommer in och ut från isolationen måste rengöras och därför får man inte ha så många saker. Det var fruktansvärt och jag vill aldrig göra om det igen.

Jag och medpatienten som inte visat symptom låg och pratade lite.
- Jag är så jävla kissnödig men jag vill inte gå på toaletten för oss som är isolerade och där någon kräkts.
- Precis min tanke, svarar rumskamraten.
Tystnad.
- Nu går det inte längre, okej, jag går först, sa kvinnan.
- Då går jag sen, svarade jag. Självklart får jag en mentalblock och har svårt att tömma blåsan. Lagen om alltings jävlighet.

Hur som helst, jag tjatade och tjatade på att få träffa en läkare. Jag hade ändå planerat en långpermission från idag till måndag och var otroligt angelägen om att komma därifrån. Tillslut kom en underläkare. Jag var så desperat, jag sa nog att jag mådde bättre än vad jag gör rent psykiskt. Hur som helst så vet jag att mitt mående inte skulle bli bättre av att ha 3kvm att leva på och hela tiden utsättas för vinterkräksjuka.

Nu är jag hemma, vi får se om jag blivit sjuk. Saken är den att jag tror att jag varit immun mot vinterkräksjukan, men jag drabbades av sjukdomen efter att den muterat. Jag vägrar kräkas, vägrar bli sjuk. Ändå förbereder jag mig för att bli däckad av vinterkräksjukan.

Innan jag gick fick jag påminnelse om att jag ska ringa om det är någonting, 24h om dygnet. Det känns bra att ha det stödet, och det känns väldigt bra att vara hemma just nu.

Det intressanta med spyor och magsjuka är att jag är så otroligt intresserad av detaljerna fast jag inte vill veta egentligen. Jag menar, bara det här blogginlägget är ju så analyserande av varenda händelse.