Det säkra före det osäkra...
2012-02-05 @ 13:52:59
Det är med blandade känslor som jag ringer upp mobila teamet. Jag vill vara hemma och stötta Mary men jag orkar inte nu. Jag kan inte förklara varför. Det är för känsligt för att ta upp här. Förhoppningsvis hjälper några dagar av regelbunden sömn och mat. Om jag kämpar på hemma kan det antagligen bli en längre vistelse. Det vill jag inte.
Just nu känner jag mig hemskt ynklig, de har kedjat fast mig och jag känner hur de vinner mer och mer mark.
Just nu känner jag mig hemskt ynklig, de har kedjat fast mig och jag känner hur de vinner mer och mer mark.
Kommentarer
Postat av: Linda
Ta hand om dig! kram
Postat av: Maria Therese
Stora, varma styrkekramar till dig! Tycker det är modigt och starkt av dig att ta hjälp. Du verkar känna dig själv väldigt väl och även om det inte är roligt att känna som du gör och behöva ta den hjälpen, är det bättre att göra det än att låta bli, och det vet du ju också. Så bra jobbat att du känner efter och når insikten, och ber om hjälp, innan det går för långt, det är ett stort steg bara det ju! Tycker du är grymt bra!! Hoppas innerligt att du ska få rutiner av mat och sömn på avdelningen och att du ska få den hjälp du behöver så att du snart kan återvända till vardagen hemma. Sänder dig mina tankar och håller tummarna för att du snart ska må lite bättre igen :)
