Och jag fortsätter reagera.

 

Jag har sovit ganska bra, men undantag för en mardröm som väckte mig och lämnade en rännil av svett längs min ryggrad. Jag sitter inte och skakar nu som jag gjorde igår, jag behöver inte prata ständigt. Jag är faktiskt väldigt trött.

 

Kvalificerat kaos är en bra beskrivning på gårdagen. Jag grät, Mary grät, alla grät, det gjorde ont och. Nu härjar minnesbilderna fritt, en känsla av äckel väller upp i halsen. Det här blir en lång helg.

 

Tur att jag har Mary.