Jag överlever detta också.
2012-12-08 @ 21:55:09
Det har varit ett par otroligt intensiva dagar. Jag har tänkt skriva om olika ämnen i bloggen, bland annat utveckla ett inlägg som jag fått god respons på angående mobbing. Jag vill jättegärna skapa debatt, jag har så många åsikter och är intresserad av andras i ämnen som rör dessa men just nu har jag alldeles för fullt upp med mig själv.
Problemet är just det att jag inte kan skriva om det här. Jag brukar vara öppen, inte utlämnande utan snarare personlig, men vissa saker är FÖR personligt för en blogg där fokus är på mig. Så jag försöker skriva för hand, där jag vågar skriva om mina innersta tankar. Någonstans måste det ut, det lugnande jag fått skjuter bara upp det oundvikliga bemötandet av min ångest. Viktigast just nu är att jag får sova så att jag orkar...
Ibland tror jag att jag håller på att bli galen, men som sagt så är det här, vad det än är, en helt normal reaktion. Jag är bara glad att jag inte är inlagd, att jag inte är så "dålig". Jag tar det dag för dag. Piller för piller. Disneyfilmer och julplaner, kramar och kyssar och värme men det förflutna gör så jävla ont.
Jag ska krypa till sängen med en bok och lyssna på NIN tills jag somnar med armen om Mary.
Mina tankar går till mina kusiner som förlorat sin morfar nyligen.
Kommentarer
Postat av: Minna
Jag har några frågor som du absolut inte behöver svara på om det är för personligt eller jobbigt, men: Är det här traumat ihopkopplat med skolåren och mobbningen? Och varför tror du att det dykt upp just nu?
Jag vet hur det är att gå i traumabehandling och, visst, det är ett helvete med känslor så starka att man tror att man ska bli tokig. Men ju mer man möter ångesten, desto mer av den kan man också lämna bakom sig om du förstår hur jag menar? Tro på det, även när det känns outhärdligt.
Kram och kämpa på
Postat av: Yolanda - "Det här är mitt privata krig"
*styrkekramar* till dig, Saari
