Mamma kom förbi idag. Vi åkte på en tripp till Djurmagazinet där jag köpte kattmat, sedan Willys för kattsand och sedan hämtade vi upp Mary. Jag var trött men det gick ändå. Vi fikade och sedan handlade jag inför helgen.

 

Jag blir nämligen utskriven imorgon. Ja, jag är ganska säker på det. Jag får stanna, faktiskt så uppmuntrar de det, men jag vill hem och jag måste hur som helst lära mig hantera saker på egen hand. De skulle kunna sätta mig på papper, men det kommer nog inte hända eftersom jag har väldigt många omkring mig. Jag har ju som jag tidigare skrivit boendestöd, tider med terapeuter, vänner och Mary.

 

Angående Mary... Vi plockade upp henne på väg hemåt och hon tar modiga steg framåt. Jag tycker att hon är duktig som försöker. Vad vi har är egentligen det mest stadiga jag har. Det och min familj.

 

Men så klart så tär det på vardagen. Ingenting är egentligen säkert. Det gäller att ta en stund i taget. Just nu finns det ingen vardag - allt är upp och ner men jag försöker verkligen vända det rätt. Allt i kärlekens namn.

 

Jag är inte så jävla käck hela tiden, men när jag sätter mig ner och andas, typ när jag bloggar, så påminns jag om vad som faktiskt är värt att fokusera på.

 

Stort tack och kram till mamma som hjälpt oss idag!