Nu är jag och Mary hemma, båda på permission. Hon tar en power nap nu och jag njuter av doften av kanel- och vaniljrökelser. Hon har diskat och jag har dammsugit, sedan har vi slappat med en burk läsk. Det är fint.

 

Jag var osäker på om jag skulle få den här permissionen. Personalen frågade mig flera gånger om jag verkligen var säker. Jag har gjort utfall mot mig själv och mot dödad ting som stolar, det är som att jag gått tillbaka till något primitivt, djuriskt raseri. De har inget bolltäcke så jag brukar använda en filt, linda in mig i den HÅRT och sitta på sängen med hörlurarna och musiken. Jag måste ha ringt på klockan minst 10 gånger igår, bad om medicin och bad om samtal. Allt för att behålla min behärskning.

 

Jag är arg, och jag har rätt att vara arg. Jag är också ledsen, och igår grät jag för ovanlighetens skull och det lättade ångesten en liten bit. Sedan drabbades jag av andnöd och fick hjälp av en skötare att lugna mig.

 

Jag gick runt i rummet för att kunna andas samtidigt som jag beskrev för mitt mindfulness-ställe för skötaren. Det är i Järnäsklubb, på en av hällarna. Det växer mossa och ris mellan klipporna och solen skiner. Vattnet slår mot klipporna och det är en lätt bris. Det är inte för ljust och himlen och vattnet är klarblått. Det är sommar och jag är ensam där. Det är fullkomligt lugnt och tiden slutar existera.

 

Som ett vykort.

 

Men - hemma. Ska ta det lugnt och njuta.