När ska livet återgå till det normala? När kommer den stabila period jag så desperat jagar? Ska jag kämpa för den eller låta den komma när den är redo? Ska jag slåss eller ha tålamod?

Mönstren är överallt. Jag ritar av dem, ska ta med dem till min läkare på tisdag. Jag gillar inte det här. Jag gillar inte mumlet, känslan av att vara övervakad, ångesten. Jag är väldigt rädd.

Mitt hem är min borg som de visserligen tagit sig in i, men nu får det räcka. Jag vill ha mer liv och mindre lidande. Jag vill inte skriva in mig på slutenvården, ännu har jag ändå hyfsa kontroll.

Vänskap. Olivia kom över igår och sov över. Eller ja, hon kunde inte sova en blund men jag sov. Vi gjorde pannkaka till lunch. Malin kom i eftermiddags och vi satt i soffan med tekoppar och fick höra Malins senaste lyrik och musik. Jag kunde nästan hålla L på avstånd.

Jag tror att jag nog ska ringa TIPS och prata av mig...



Låst blogg.