Lite mera grått.
Idag påbörjades vad som ska vara en vardag. Jag är trött som få. Problemet med Theralen är att jag blir knappt märkbart trött av den på kvällen, men på morgonen blir det svårt att stiga upp. Jag hade planer för idag, jag skulle åka på stan bland annat men istället lekte jag hemmafru och städade ett rum i taget.
Vi har haft besök av Emmelie och vi pratade bort några timmar över lite kaffe. Alltid lika trevligt att träffa henne.
Jag vågar påstå att jag börjat bli mig själv lite mer. Lite mindre ångest och själskval, lite mindre piller, lite mer substans i vardagen, en skvätt mer grått. Sömnen är fortfarande ett problem dock.
Vi har just sett Hard Candy som var lika bra som jag minns den. En topp-tio-film för mig, faktiskt. Vi började se Antichrist men ärligt talat var den alldeles för skum. Jag hatar att inte se klart filmer men den var rätt seg och underlig så jag antar att vi lär se klart den i etapper.
Imorgon kväll kommer Malin Frimodig komma hit, det blir fint. Vi har mycket att ta igen!
Jag hade samma problem med theralen så jag började ta den typ 5-6 timmar innan jag skulle gå och lägga mig, ibland ännu längre tid. Då blev jag rejält seg vid sovtiden och inte dåsig dagen efter.
Vi fungerar ju såklart olika men så gjorde jag :) Kram finis!
Hej fina du!
Tänkte bara skriva ett litet tips på hur jag gjorde med Theralen men vill skriva några ord till först. Jag har nämligen följt din blogg ganska länge nu men är väldigt dålig på att kommentera. Jag läser, jag tänker, jag vill kommentera. Öppnar rutan och skriver en kommentar men suddar igen för vem är jag att kommentera, vi känner ju inte varandra. Eller kanske är det för att du delar med dig av dig själv på det öppna och vackra sätt du gör och det då känns så löjligt att bara lämna ett par ord. Aja, löjligt är det i vilket fall. Fastnat för din blogg eftersom jag ser så mycket av min egen sjukdomshistoria i dig och vill skrika: DET KOMMER KÄNNAS BÄTTRE, HÅLL UT!!! Men jag vet ju lika fullt att dom orden inte går att ta åt sig. Men tro mig, jag har legat där nere på botten och kravlat och att jag fortfarande kan sitta här och skriva känns, med en blick i backspegeln, rätt otroligt. Idag har det gått sex år sen min senaste riktiga svacka, jag har ett heltidsjobb och två ungar. Ett riktigt svenssonliv och jag är tacksam för varje dag. Kampen för att nå hit är orättvis, tung och grym men det går. Håll det i minnet!
Nu till det jag egentligen ville skriva. Jag hade väldiga sömnproblem (under inläggningar blev jag "sövd" intravenöst eftersom inga sömntabletter bet när det var som värst) och det bästa sättet för mig att ta theralen var att ta det tidigt, runt fem-sex, och sen invänta tröttheten och inte lägga mig i sängen. När tröttheten kom tog jag insomningstabletterna och var uppe ytterligare en stund. På så vis var tröttheten som störst när jag la mig i sängen och jag behövde inte ligga och känna och invänta den. Jag åt visserligen monsterdoser så hangover på morgonen var oundviklig men den var iaf bättre än om man tar dom vid sänggående. Nu har du väl säkert testat detta också men om inte så är det ett litet tips. Sömnhygienen verkar du ju redan ha koll på så det tänker jag inte alls gå in på.
Nu har jag snart skrivit en hel uppsats så jag ska ta och avsluta nu, det är ju trots allt din blogg! ;)
Kom bara ihåg att du är värd ett liv utan sjukdom. Kramar på dig och hoppas att sömnen kommer till dig snart!
