I lördags tog Olivia mig till akuten. Jag las in. Sedan har jag varit där ända till nu, en vecka senare. På permission.

Det har hänt så mycket. Mest i mitt huvud. Ingen neuroleptika har höjts, de har bara sett till så att jag har fått sova. Sömnmediciner och en injektion med Cisordinol. Så jag har sovit, massor. Sovit plastiga drömmar, en dvala.

Jag vill hem nu. Går permissionen bra så är jag nog redo. Mamma påminde mig om att jag inte var inlagd för att jag är förkyld och har ångest, men jag vill inte tänka på det där andra. Det där svåra. Så jag låter bli så länge jag blir lämnad ifred. Ignorerar det ingen annan ser.

Men jag lämnar ett tassavtryck, så att ni vet att jag fortfarande är här.