En veckas sängliggande gör att 50% av kroppens muskler försvinner. Så sa i alla fall en skötare till mig häromdan.

Jag har mest bara legat i sängen utan krafter, utan träning, bara några toalettbesök och måltider i matsalen. Det känns verkligen nu i efterhand. Idag gick jag till Å-centrum och skulle handla diverse, men benen bar mig knappt. Och vägen tillbaka med extra tyngder från allt jag hade köpt... Jag gick saktare än Puffen. Det säger en hel del.

Men det var bra att jag gjorde det. Jag kunde ha gått och lagt mig istället. För att få upp lite mer kraft i kroppen behöver jag både äta och röra på mig.

Nu behöver jag dock vila. Jag har upptäckt att det inte bara är kroppen som är förslappad, utan även huvudet. Jag kan glömma skrivandet ett tag framöver eftersom jag inte har alla indianer i kanoten.

Det är så läskigt. Ligga på natten och på morgonen, veta att stereon är avstängd men höra klagande röster. Det är äckligt och jag vill inte höra. Jag må vara utskriven, men mamma har kanske rätt när hon säger p-ordet. Jag vet inte. Jag vet bara att jag upplever saker som ingen annan upplever och jag vet inte vad jag ska göra med det.