Imorgon har vi familjesamtal med min läkare och mina terapeuter. Jag hoppas att det kan föra oss samman ännu mer.

Efteråt har jag läkarsamtal. Jag är så trött på att vara så pigg, eller jag är trött, men jag är pigg samtidigt, och idag har jag städat och hoppas att tiden ska gå men den går för sakta, min terapeuter kommer hit idag och jag väntar och väntar.

Jag tror att jag ska be min läkare om den planerade inläggningen som jag är lovad ifall insättningen skulle bli jobbig. Jag har slutat med Seroquel och är spattig, jag behöver sova och äta men gör för lite av båda. Sova, äta, rutiner, mediciner. En paus. Låta bli att oroa mig.

Jag tror på Abilify, men jag tycker ändå att det här är jobbigt. Nedtyngd av tung neuroleptika (eller, snarare tung på grund av dosen) och sedan lyser solen in och jag liksom vaknar till. Men det sticks i ögonen.