Älskling kom hem på permis idag. Det var inte många gånger som jag släppte hennes hand. Det var skönt och mysigt att ha henne här, precis som det ska vara. Jag blev helt varm och avslappnad.

Jag skulle inte säga att jag har svårt att äta, men när jag är hemma själv så känns det inte lika viktigt med rutiner trots att det är just då som de är som viktigast. Jag skakade ihop en modifast-shake och var ledsen över att det var min sista. "Riktig" mat gör jag åtminstone en gång per dag... Nu ljög jag. Men jag har BÖRJAT göra ett riktigt mål mat om dagen. Oftast lunch. Jag har inte sämre aptit, jag skulle säga att jag numera har ganska normal aptit. Min aptit har alltid varit för stor.

När en Ben & Jerry's kan stå i frysen i veckor så har någonting definitivt förändrats. Tack Abilify!

Jag har tid med Thomas imorgon, men jag vet inte när. Jag har ringt avdelningen och som vanligt har han inte gjort en officiell anteckning om det i min journal så jag antar att jag får åka till avdelningen och sitta där hela dagen om det behövs. Fördelen är ju att jag får kramas med min fästmö - då kan jag vänta hur länge som helst <3

Jag skulle vilja trappa ut det sista av Seroquelen nu. Jag tror att det skulle gå bra att ta bort 100mg eller 200mg per dag nu när vi är i slutet av uttrappningen.

Nu ska jag läsa. Det är mycket som jag ska läsa, men jag är lite för rastlös för det egentligen. Nu samlar jag mig och försöker läsa.

Pendelbloggen är uppad.