Jag har känt mig så konstig idag. Illamående, ostadig. Det kan vara ångestbetingat... Om det beror på Abilify vet jag inte. Lite snurrig och illamående som sagt. Biverkningarna brukar komma med en gång så det kommer kanske bli en svår vecka. Jag hoppas att biverkningarna är övergående för jag vill verkligen att det här ska funka.

Människor har berättat för mig hur de upplevt Abilify och summan av kardemumman är att de känt som att man lyft på locket till alla känslor. Jag VILL ha tillgång till alla mina känslor, det är tanken med bytet av neuroleptikan, men i början kanske det känns ovant. Ifall det blir för mycket så lägger jag in mig under upptrappningen. Det vore hemskt onödigt om även mina självskadeimpulser tog över.

Det mesta vill jag ändå klara av här hemma, med min pälsklädda familj. Jag vill helst vara ifred, faktiskt. Jag brukar aldrig vara särskilt social när jag är inlagd utan läser hellre böcker hela dagarna i mitt hörn av rummet. Som en dokusåpa eller top model - jag kom inte hit för att skaffa vänner.

Fast ibland så hittar man ju faktiskt vänner på psyket. Det finns många fantastiska människor även på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning.

Men det är långt borta... Kvällens plan är att tända ljus och rökelser för att sedan sjunka ner i soffan och läsa.

Det är väldigt mycket psykiatrisnack just nu, men det är för att jag fått en viss sjukdomsinsikt och för att jag verkligen vill bli frisk, må bra och bygga mitt liv tillsammans med Mary. Det är allt jag vill.