Det håller inte längre.

Jag är speedad. Jag har fixat djurvakter och tänkte ta en vecka på stället med gröna dörrar och vita lakan. I en vecka har det varit ohållbart egentligen, med mina nya mått mätta.

Med nya mått, så säger jag att jag inte behöver vara suicidal och läggas in med LPT längre. Sedan jag fick mer ansvar, ansvar över djur och familj och mig själv, det där ansvaret jag började känna när jag träffade min andra hälft, så har jag satt stopp innan jag är på absoluta botten eller speedy gonzales. Jag har också insett att jag fått psykoser om jag inte tar hand om mig, vilket är en svår men viktig insikt.

Så nu behöver jag vila. Jag kan inte förklara känslan jag har, mer än att jag kanske flirtar med hypomanin, eller så är det bara medicinbiverkningar. Hur som helst - jag orkar inte slita ut mig såhär.

Varje kvart känns som fem timmar. Jag städar. Det är inte normalt beteende för mig, haha.