Jäklar i min låda, idag har det hänt saker. Mary har sovit i 13,5 timmar vilket hon säkert behövde, och när hon var färdig och min städnazist kom så städade vi ut sovrummet vilket verkligen behövdes. Sedan gjorde jag vad jag är bäst på, vilket är att dammsuga, medan Mary skötte sin tvätt.

Vardagsliv. Skriva listor på saker att komma ihåg, inköpslistor, boka hotell och... oh wait, boka hotell!

Natten efter WT-konserten ska vi unna oss att sova på ett närliggande hotell Känns urmysigt. Det här börjar bli så verkligt, vi har peppat för Stockholmsresan så länge och nu känner jag att det verkligen blir av.

Vi ska träffa superfina människor, shoppa superbra saker och kläder, känna pulsen. Jag är redo, visst är jag redo? Jag tror det.

Vi stannar en vecka och bor på hemlig ort (=hos en extramamma till Mary som jag inte vet var hon bor). Det blir toppen.

Idag har jag mått bra till största del. Jag har lite problem med insättningen, med ångesten, men den går över och jag känner att det blir bättre för var dag.

Vi tar det lugnt, gör vardagliga saker i lugn takt och det behöver vi båda. Lugnt och fint. Det handlar om att återgå till rutiner. Det blir svårare för min fästmö som varit borta så länge, så jag ska stödja henne i det och påminna om saker. Jag behöver också komma i ordning.

Exempelvis; Idag gjorde vi köttfärssås och pasta. Vi Lagade Mat. Helt normalt och bara sådär... vardagligt. Det var nästan härligt. Jag har inte lagat mat på gud vet hur länge.

Imorgon ska jag vara med i ett nyhetsbrev för ett forum där jag svarar på frågor om självskadebeteende. Kanske postar jag mina svar här också.