Jag tog i för mycket. Ignorerade mensvärken och på grund av Seroquelen så har jag blodtrycksfall vilket verkligen märktes när jag sprang runt och städade här hemma. Jag böjde mig ner och reste mig upp alldeles för många gånger och vilade för lite.

Nu är jag trött, frusen och ynklig. Det får man vara. Det ser rätt bra ut här hemma och jag har gjort vad jag kan.

Imorgon har jag möte med mitt förra boende och soc, vi ska diskutera om jag ska få ha bildterapi igen. Håll en tumme för mig! Bilden jag hade förra terminen var så otroligt givande. Jag ska representera både mig själv och Mary, men just nu känns det som att jag inte orkar åka någonstans.

Där kommer DBT-färdigheterna in... Jag är trött, liten och sliten just nu, så mötet känns jättejobbigt. Men det är just nu som jag känner sådär, imorgon är det mest troligt bättre och jag borde fokusera på nuet. Ta hand om mina sårbarheter, vilket innebär att jag ska käka middag, dricka vatten och ta på mig tjocksockar och myskläder.

Det är alldeles stilla här hemma. Djuren är i harmoni. Jag är trött och saknar min sötatös.