Wilma och kattungarna, svartvita Alvin vill gosa med mamma. Taget för ett år sedan ungefär.

Nu är min lille kille hemma hos Olivia. Det gick över förväntan, han gnällde inte särskilt mycket på vägen hem till nya mamma och väl framme så smög han modigt omkring i rummen. Han hittade kattlådan och matskålen direkt. Jag tror att han kommer få det bra där, det kändes bra att lämna över honom. Jag kan ju hälsa på honom i princip när jag vill, bara 350m bort.

Min Mary blir försenad, snablarnsch busshelvete! Jag tycker synd om henne och om Wilma. När hon kommer hem ska hon blir kramad och pussad på för jag har saknat henne så mycket, och Wilma får acklimatisera sig.

Det känns som starten på något nytt, i allmänhet. Inte bara att jag ska till TIPS på studiebesök imorgon, utan någonting större... Jag kan inte beskriva känslan, men det känns bra i magen.