HEHEHEHEHEHEH.

Galenskapen kommer. Eller är det så att den är bestående? Eller så reagerar jag helt normalt. Eller inte.

Jag gillar inte min medicinlista. Jag ringde en av mina terapeuter idag för att jag inte kan sova, det är för mycket som har hänt omkring mig och jag är speedad, jag avbryter Mary när hon pratar fast jag inte menar det och jag har svårt att somna. Det är många ord och jag upprepar saker. Jag är i alla fall medveten om att jag börjar vicka åt det andra hållet.

Saken är den att jag inte BORDE ha svårt att sova med min medicinering. Jag BORDE inte ha kroppslig ångest som sätter sig i hjärtat och lungor.

Första lösningen: Mindre mediciner. Jag har gått ner i dos på Fluoxetin eftersom det kan trigga hypomanierna och jag hoppas att det hjälper. Jag saknar Thomas och hans visdom. Jag vill inte ha någon annan läkare!