Malin i skyn.

Första biten har lossnat. Jag sitter här me mina mediciner och en kopp te, har just börjat på en målning som symboliserar att jag bit för bit släpper Malin iväg - för hon kommer inte tillbaka. Hon har fått smaka på friheten och skjuter upp i himlen likt en duva som suttit i en bur nästan hela sitt liv. Har man fått smak på den gudomliga honungslena friden som döden ger så kommer man sällan tillbaka. Jag önskar henne allt väl.

Jag kan inte släppa henne, vill inte ens göra det, men jag vet att jag måste. Så den här målningen kommer jag jobba på när jag känner för det och jag tänker låta det ta tid, så mycket tid jag behöver tills jag funnit acceptansen.