Jag är så trött att jag inte kan sova. Jag orkar inte göra mat, fast jag vet att jag är en bitch när jag inte får i mig näring regelbundet. Jag behöver sova, äta, bajsa och sova ännu mer...

Inte för att psyket är ett hotell man kan checka in i när det känns tungt, men det är bättre om jag gör det innan jag faller samman helt. I förebyggande syfte Jag hör inga röster eller så, men jag är ack så trött och känner att det kanske inte vore fel att begränsa världen till psykets korridorer.

Vi får väl se. Just nu tänker jag äta glass och självömka. Imorgon ringer jag Ann och hör hur läget är på avdelningen.

Jag har faktiskt slarvat en del med morgonmedicinen, men det har varit ganska tungt ett tag också. Många små faktorer som blir stort för mitt arma hjärta att hantera, för att inte tala om min hjärna.

Fast jag älskar henne mer än någonsin.