Jag blev utskriven idag. Nu sitter jag här och försöker få ihop ett och ett. De säger att jag är jätteduktig som söker vård själv, sedan säger de att jag får åka hem.

Dessutom vill de ta bort den sömnmedicin jag fick insatt i fredags, och det finns inte en chans i helvetet att jag kan sova på mina vanliga mediciner. Det gick ju inte ens innan jag fick dödsbeskedet. Avdelningen ska ta kontakt med en av mina terapeuter och höra vad hon tycker, och jag tror att det är till min fördel.

Det känns så hemskt. Jag söker hjälp för att min hjärna är överhettad och jag ber om starkare sömnmediciner för att jorden gått under men jag får åka hem istället utan något att sova på.

Det hade varit en sak om jag kunde använda mina mindfulnessövningar som jag brukar, men det är omöjligt på grund av omständigheterna. Jag tänker på henne hela tiden, jag grubblar, funderar, pratar med henne, känner vanmakt och hur i helvete ska jag kunna sova utan extra hjälp? De som skrev in mig ansåg att det var helt rätt att genom omständigheter ge mig något starkare att sova på, men överläkaren på avdelningen vill inte att jag ska bli beroende.

För att ta hand om sorgen måste jag sova, det är den enda stunden på dygnet som jag får sluta ögonen och låta allting bli svart ett tag. Inte ens i sömnen är jag trygg utan drömmer sanslösa drömmar.

Chocken har inte släppt än, när ska den göra det? Allt jag gör, allt jag tänker, rör sig kring Malin. Här på avdelningen har jag inte lyckats läsa, inte sett TV utan bara lyssnat på musik och ibland skrivit något. Hur jag får tiden att gå vet jag inte.

Just nu vill jag att vi ska hoppa fram i tiden, för just nu ligger hennes död som ett öppet sår. Kan jag inte få vakna när det är ett ärr som kliar lite då och då? Jag orkar inte den här sorgen, men på något sätt verkar jag ta mig igenom den ändå. Jag självdog inte av nyheten, något som jag trodde att jag skulle göra.

Imorgon har jag bild och jag hoppas att jag orkar fara. Det är viktigt för mig. Det är bara det att jag ibland blir helt golvad av saknaden, ligger i soffan och vet inte vad man ser på TV, försöker läsa och ser bara bokstäver utan sammanhang. Allt är bara tomt.