Jag har varit så trött hela dagen, trots att jag somnade i soffan innan mitt boendestöd kom. Trött hela tiden, det är antingen det eller att vara sömnlös och då väljer jag att vara trött för jämnan. Det är som att jag samlar ihop all förlorad sömn som sedan länge varit borta.

Efter att boendestödet kommit så har jag hunnit med att både städa och göra matlådor, plockat upp diverse skräp eller kläder och försökt ta det lugnt mellan uppgifterna. Jag är inte så bra på att stressa ner, och ärligt talat är min boendestödjare så lugn att jag nästan blir galen ibland.

Jag och Mary har sett Black Symphony med Within Temptation IGEN - den är lika fantastisk som första gången och ingen psykofarmaka i världen kan hindra mig att gråta när allt bara stämmer. Det är utan tvekan den bästa livekonserten jag sett. Det är det bästa köpet jag gjort på väldigt, VÄLDIGT länge. Jag är så nöjd!

Det är dock en del fnurror på tråden. Ärligt talat har jag fått kämpa en del, både igår och idag. När ska saker vara lätta, eller åtminstone inte svåra?

Imorgon har jag möte på psyk tillsammans med min boendestödjare. Vi ska diskutera mina tidiga varningstecken för att jag ska få så bra hjälp som möjligt. Jag måste klura på vad som är tidiga varningstecken, för egentligen så står jag oftast och balanserar på kanten av någon sorts känslomässig avgrund, faller jag så faller jag fort och hårt. Vi får se hur det blir. I-M som ska vara med känner mig och jag litar på henne.