Sötaste nosarna!

Jag låter solen skina in idag. Olivias sten håller den negativa energin på håll, den finns kvar men den är vilande. Det doftar vanilj i sovrummet och när jag vrider upp persiennen så skiner solen in på mig och på djuren.

Puffen tvingar ut mig, och jag har tvingat mig själv att laga riktig mat. Jag måste tvinga mig själv, men det känns ändå okej. När det är gjort så känner jag mig nöjd.

Jag ser på Lacuna Coils uppträdande på Wacken 2007 genom att sätta USB-minnet i TV:n, Mischa kryper upp i min famn och somnar en stund. Det känns bra. Jag har sminkat mig, det känns också bra. Jag ska bara ta på mig kläder och packa upp lite lådor... utan att stöka ner. Det blir ett projekt, men jag tar allt som det kommer och skyndar inte.

För några kvällar sedan pratade jag med mamma i telefon, och Mary påpekade att jag lyssnade och inte avbröt. Jag försöker verkligen tänka mig för och inte avbryta folk, jag vet själv hur jobbigt det är. Jag säger STOPP och tänker mig för när det gäller allt. Sätter tyglar på galenskapen.

Att få sova och vakna näst intill utvilad är så skönt, det betyder mycket.

Jag tar mig an dagen genom att göra en sak i taget.