Idag hade jag och mina terapeuter terminsavslutning. Det gick inte som tänkt, för vi hade tänkt ta en fika på bokcaféet egentligen. Istället ställde jag in och bad dem komma till mig.

Jag ser folk andas ut runt omkring mig. Jag har skickat mail till dem och skrivit om min senaste vecka och nedstämdheten inför vad jag fått inse om mig själv, något som är så stort och som skavt så länge. Vi har alltid undvikit de farliga orden som gör att jag inte brukar vilja prata mer om saken, men jag bröt isen med att berätta om hur jag mår och ställde frågan om jag varit psykotisk.

Jag vet inte riktigt, men I-M svarade ja i en utandning, med ett eftertryck. Jag ryggade inte tillbaka den här gången utan undrade hur ofta det förekommit. Hon sa att det var svårt att säga och att jag inte ska tänka så mycket på det här nu, men jag kunde inte riktigt släppa det.

Jag visade böckerna som jag lånat på biblioteket och läste upp några citat som kändes träffande. Jag har verkligen gjort efterforskning. En psykos ska innehålla en kombination av minst två av följande; vanföreställningar, hallucinationer, beteendeavvikelser och konfusionstillstånd (bristande tidsorientering). Dessutom kan man specificera de olika kriterierna, som att man till exempel har grandiosa vanföreställningar och tror att man är utsänd av Gud eller att rösterna man hallucinerar kan bete sig på olika vis.

Hur som helst, det här är hemskt deprimerande. Jag är glad att jag har så mycket positivt omkring mig som väger upp. Det är inte roligt att inse att jag eventuellt ha levt en lögn (jag vågar inte släppa Dem än), inte heller förstå att jag faktiskt måste äta mediciner och att jag är sjuk. Jag är samma person, men ser mina problem i ett nytt ljus som skrämmer mig. Å andra sidan har jag alltid varit rädd, sjukdomsinsikt eller inte.

Mina terapeuter bad mig att lägga det här på hyllan till i höst, men hur kan de be mig göra det? Vara här och nu, visst, men det är svårt att ignorera sjukdomsinsiktens slag i ansiktet.

Det är inte alls ovanligt att människor blir deprimerade när de får en psykossjukdomsdiagnos, så jag är i gott sällskap på det forum jag brukar hänga på. Det gör det hela lite lättare.

Angående lättare, så hoppas jag att det här gör det lättare för min omgivning. Det går kanske att resonera med mig när jag inte har en dålig period.