Morgonen var seg. Jag vill börja stiga upp tidigare, men mitt sömnbehov är så stort att det inte riktigt funkar. Skam den som ger sig, dock! Ta små små steg för att återanpassa mig själv till världen.

Jag känner att jag på något sätt har kommit ut ur den psykiatriska garderoben. Det gör mig nedstämd när jag erkänner för mig själv att jag lider av en sjukdom. Det känns tungt, jag har egentligen inte sett mig som sjuk innan, jag har bara sett det som att jag mår dåligt - men jag är sjuk, och jag kanske behöver inse det för att bli bättre.

Minnen av meningar sagda av vänner, familj och vårdpersonal ekar i mitt huvud. Nu är du speedad. Ta bara din medicin, Sara. Du har vanföreställningar. Du är psykotisk.

Det är en hemsk realisation men förmodligen också en nödvändighet för att jag ska bli bättre... Fast jag kan inte låta bli att grubbla och rannsaka mig själv.

Nu går mina terapeuter på semester, när jag kanske behöver dem mer än förut när jag vägrade spela efter deras regler. Nu är jag mer villig att bli av med den oönskade förlängingen av mig själv.

Just nu bläddrar jag i fackböcker för att förstå lite mer, för att kunna ställa rätt frågor, för att jag undrar vad en psykos är för allmänheten, men också vad den är för mig.

Jag är väldigt lyckligt lottad ändå, trots att jag kämpar med svartvitt-tänkande så kan jag ändå skilja på min sjukdom och mitt liv. Mitt liv är en kyss från Mary, katter som kurrar, musik, Puffen som kräks, ett slags familjeliv med min vackra fästmö med alla framgångar och motgångar som kommer med det.

Vi ska ha en förlovningslunch med våra föräldrar på söndag, och helgen efter är det brakfest för att fira vår förlovning. Det kommer bli hur bra som helst! Jag måste bara få grubbla, få tänka vad mitt nästa drag ska bli, göra en självrannsakan.

Det är som när jag var både deprimerad och förälskad, där i början när jag och Mary började dejta. Det var konstigt och rätt intressant på ett sätt, att vara jävligt kär samtidigt som depressionen satt i. Nu är det samma sak, på sätt och vis. Jag känner olika på olika plan, men jag vet var jag vill stanna. Det är därför jag bajsar ut massor av ord och meningar och funderingar här.

När jag inte gör det så planerar jag en fullspäckad sommar. Familjen Forslund/Ljungberg ska flytta, semestra i mitt föräldrahem, träffa min bror och förhoppningsvis hinna segla en del!